Kjell Weinius: ”Man lär så länge man har elever”
Intervju med Kjell Weinius,
före detta lärare på Europaskolan Strängnäs
Namn: Kjell Weinius.
Tjänst på Europaskolan Strängnäs: lärare i latin, engelska, grammatik och Europakunskap.
År: 1997–2011.
Gör i dag: Pensionär med undervisning på Senioruniversitetet i Uppsala och Stockholm, diverse styrelseengagemang.
Bor: I Uppsala.
På fritiden: Mycket konserter, teater och böcker.
Bästa film: Alltid en svår fråga: matinéfilmer när jag var liten (minns bara att det oftast var cowboys och indianer). Min första stora filmupplevelse var nog Semestersabotören (den håller fortfarande tycker jag).
Bästa bok: Likaledes svårt. Min första stora läsupplevelse var Hemingways Den gamle och havet följt av Mobergs Utvandrarserie något senare. Ska jag välja en bok, får det bli Eyvind Johnsons Strändernas svall.
Motto: Man lär så länge man har elever.
Hej Kjell!
1. När jobbade du på Europaskolan och med vad?
– Jag var lärare i latin, engelska, grammatik och Europakunskap på gymnasiet, mellan 1997 och 2001.
2. Varför valde du Europaskolan som arbetsplats?
– Jag var ganska trött på (den kommunala) skolan, så när jag blev tillfrågad av skolans grundare och förste rektor Jan Peterson, kände jag mig tillräckligt motiverad för att pröva arbete på en friskola. Jag hade också hört rätt mycket om Europaskolan, både positivt och negativt. Men det var rätt uppenbart, att de negativa omdömena stammade från avundsjuka.
3. Vad fick dig att vilja bli lärare/rektor? Vad är det som driver dig i ditt jobb?
– Jag har alltid, redan som ung, tyckt om att berätta för andra, upplysa andra om sådant som intresserar mig. Drivkraften har varit att ständigt lära mig mer och alltid försöka förbättra min undervisning.
4. Hur minns du din tid på Europaskolan?
– När jag börjat på Europaskolan, minns jag att jag ofta fick frågan hur det var att arbeta på en friskola. Mitt svar var, att jag upplevde det som att jag för första gången på många år verkligen fick vara lärare. Det var naturligtvis först och främst det positiva elevurvalet som bidrog till det, men även inställningen från Jan Peterson var viktig för hur jag trivdes. Att man hade lite lättare att få gehör för egna initiativ var mycket positivt. De första åren var skolan liten och det var säkert också en bidragande anledning till att jag trivdes. (Jag hade fram till dess att jag började på Europaskolan enbart erfarenhet av ganska stora skolor.) Den goda sammanhållningen mellan de anställda på skolan upplevde jag också som väldigt positiv. Jag visste att jag alltid kunde vända mig till andra på skolan, om problem uppstod. Precis som för många elever var resorna ett trevligt inslag under läsåret, även om de kunde vara mycket jobbiga. Att skolan värnade, och fortfarande värnar, om goda traditioner uppskattade jag mycket.
5. Något särskilt minne som sticker ut?
– De första årens julfester minns jag som mycket trevliga tillställningar.
6. Är det något speciellt du tagit med dig inför framtiden, från mötet med elever och kollegor?
– Det finns alltid något gott hos var och en, även om det ibland kan vara rätt svårt att i förstone se.
7. Vilka råd skulle du vilja ge till de elever som ska välja gymnasium i dag?
– Det sägs att elever är så kloka, när det gäller att välja (inte bara gymnasium). Ibland tycks det mig som om detta kan dras i tvivelsmål. Trots att det är väl bekant att många stora företag söker med ljus och lykta efter folk som kan tyska (framför allt) och franska, väljer blivande gymnasister inte dessa språk. Gör det! Se till att bli duktig på ett av språken och kombinera den goda språkkunskapen med studier inom annat ämnesområde, naturvetenskapligt, ekonomiskt eller humanistiskt.