Intervju med Daniel Hedlund,
före detta elev på Europaskolan Strängnäs

Namn: Daniel Hedlund.
Program och klass på Europaskolan Strängnäs: Europagymnasiet, E1, E2, E3.
Avgångsår: 2001.
Jobbar med i dag: Postdoktor (disputerad forskare).
Bor: I Stockholm.
På fritiden: Gym, film och bio, restaurangbesök med vänner, weekendresor.
Bästa film: Rain Man (1988).
Bästa bok: Purpurfärgen av Alice Walker.
Motto: The secret of getting ahead is getting started (Mark Twain).

---

Hej, Daniel!

1. När gick du på Europaskolan Strängnäs och vad läste du för program?
– Jag gick på Europaskolan 1998–2001 och läste Europagymnasiet.

2. Varför valde du just Europaskolan Strängnäs?
– Jag gick högstadiet i Sala och där fanns bara ett reguljärt gymnasium med de allra vanligaste programmen. Jag ville gå på ett gymnasium med någon form av profilerad, internationell utblick, men jag kunde inte riktigt bestämma mig för vilken skola eller vilket program som jag skulle söka. SYO-konsulenten på min skola föreslog Europaskolan Strängnäs, eftersom hon visste att det redan gick tre elever från Sala där och att de var nöjda. Jag åkte på besök till Europaskolan på ett öppet hus, blev visad runt på lektioner och i byggnaderna, och pratade med flera lärare och elever. På vägen hem hade jag bestämt mig för att jag också ville gå där.

3. Vad gjorde du efter gymnasiet?
– Jag började studera på juristprogrammet på Stockholms universitet direkt och läste också fristående kurser där. Genom juristprogrammet var jag utbytesstudent i Chile ett år. Efter grundutbildningen arbetade jag som statstjänsteman i några år innan jag kände ett sug efter att plugga igen. Jag läste då en masterutbildning i mänskliga rättigheter i Australien (Sydney) och arbetade på ett universitet där ett tag. Erfarenheterna i Australien gjorde att jag blev intresserad av forskning och jag bestämde mig för att jag ville doktorera. Jag blev senare antagen till forskarutbildning vid Stockholms universitet och blev klar med min avhandling där år 2016.

4. Vad gör du i dag?
– Jag är anställd som forskare på Stockholms universitet med fokus på migrationspolitik, migrationsrätt och ensamkommande barns villkor i Sverige, så det är högaktuella ämnen det handlar om. Själva yrket passar mig bra eftersom jag i princip får betalt för att läsa och skriva samt att undervisa studenter som vill diskutera frågor som relaterar till mina forskningsintressen. Genom mitt arbete som forskare får jag också träffa flera intellektuella personer från hela världen på seminarier och andra vetenskapliga sammankomster. Jag har alltid varit väldigt intresserad av komplexa samhällsfrågor så mitt arbete är faktiskt också en av mina hobbies. Det är lyxigt.

5. Hur minns du din tid på Europaskolan Strängnäs?
– Jag minns det som en karaktärsdanande tid. Precis som de flesta i min klass var jag inackorderad och ny i Strängnäs när jag började på skolan. Många elever hade varit ”bäst i klassen” på sina tidigare skolor och var ambitiösa. Tiden på Europaskolan innebar därför att plugga seriöst, lära sig ta ansvar för sig själv och ha nära (och underhållande) sociala kontakter med andra elever som kanske också var inackorderade. Det blev ibland lite som att ha en ”andra familj”, med allt vad det kan innebära. Det fanns alltså mycket värme, stöd och starka vänskapsband men det kunde då och då också uppstå lite krångliga relationer eller situationer eftersom man umgicks så tätt. Det var dock alltid lärorikt.

6. Något särskilt minne som sticker ut?
– De tre bildningsresorna (Aten, Berlin och Bryssel) och Europafesterna (otaliga) kommer jag mycket väl ihåg!

Jag tänker också ofta på rektor Jan Peterson. Han undervisade alla klasser i Europakunskap. Jan var en speciell och intellektuellt lagd person som gillade att provocera med filosofiska och etiska dilemman. Men det fanns flera lärare som helt ärligt talat var mycket inspirerande – både kunniga och med humor. Det finns faktiskt flera roliga minnen från helt vanliga lektioner.

7. Vad har tiden på gymnasiet betytt för din framtid?
– I skrivande stund, när 17 år har passerat sedan studenten, kan jag se att Europaskolan har haft en stor betydelse i mitt liv. För det första var jag väl förberedd för universitetsstudier. För det andra fick jag med mig något mer än ”bara” god utbildning, nämligen faktiskt också en bred bildning om samhället, kultur och historia, som ofta varit till nytta både socialt och professionellt (plus att livet blir lite roligare när man exempelvis kan hänga med på avancerade skämt i filmer som har historiska eller kulturella referenser). Den tredje och sista punkten handlar om något mer abstrakt, en sorts säkerhet och ett självförtroende som förmodligen kommer av den karaktärsdanande erfarenheten jag nämnde tidigare.

8. Vad skulle du vilja ge för råd till nya elever som ska börja på Europaskolan?
– Det är svårt att ge generella råd, bara använd och utveckla förnuftet (det är en ständigt pågående process som aldrig tar slut). Var seriös med studierna men planera så att du kan ha roligt när du är ledig utan stress. Plugga mer på det som är svårt än det som du har lätt för. Ställ frågor när du inte förstår. Skaffa goda rutiner med träning – man orkar mer på alla sätt (jag var tyvärr oerhört lat gällande sport och träning i gymnasiet men hade inte klarat senare studier och karriär utan en regelbunden träningsregim). Delta i skolevenemang och fester så mycket som du kan, de kommer att vara en betydande del av det som du kommer att minnas senare, inte ett enskilt prov. Om ”ordning och stil” fortfarande är en devis på Europaskolan (det var det på min tid) – reflektera över innebörden och försök förhålla dig till det på ett bra sätt.

Bilden är från Stockholms universitet. Fotograf: Niklas Björling.