… och en tillbakablick, sett ur en före detta lärare och rektors ögon.

Hur gick det egentligen till under Europaskolans allra första tid? Och vilka var nycklarna till skolans framgång, trots minimalt med resurser? Läs Catharina De Geers spännande och humoristiska berättelse. En historia som tar avstamp på Ångbåtsbron, där hon och skolans grundare Jan Peterson möttes över varsin glass.

---

Europaskolan är och förblir en framgångssaga, en förebild för såväl kommunala som friskolor i hela landet.

Varför då? Enligt min mening är det främst följande 5 faktorer:

1. Motiverade och vetgiriga elever
2. Kompetenta och ytterst engagerade lärare, som ”brinner för sin sak”
3. En stark pedagogisk skolledning, som pekar med hela handen
4. Skolans normer och värderingar; Europaandan, ”Bemöt andra som Du själv vill bli bemött!”
5. Den lilla skolan där alla blir sedda och där glädje och trygghet sitter i väggarna

Men först en tillbakablick till den första skoldagen, eftersom det säkert är många som lyfter fram de senaste 10 lyckosamma åren med många minnesrika dagar.

Som varandes med om själva skolstarten 1994 och de första strävsamma 10 åren vill jag gärna börja mina minnen med ”det var en gång en mycket engagerad och i själen övertygad lärare och adjunkt, som ville skapa och förverkliga sin alldeles egen gymnasieskola, där utbildning och bildning sammanflätades. Han satte sprätt på Strängnäs kommun, inklusive dess skolpolitiker. Tack vare att det då blåste friskolevindar i hela Sverige, kom ganska snabbt ett godkännande och ett bifall att få starta skolan från både kommunen och Skolverket.

Denne store visionär och pedagogiske grundare till skolan hette Jan Peterson. Han blev allom känd inom skolväsendet. Jan Peterson hade en klar och tydlig röst och en inre övertygelse som genomborrade hela skolan. Han intog rektorsstolen med auktoritet och integritet. Han lyssnade med ett djupt veck i pannan och med en örnblick, som kunde skrämma de flesta. Men faktum kvarstår, han gick hem hos både elever och lärare och med stor respekt. Jans skapelse och skola står nu fast förankrad vid Ångbåtsbron med därtill hörande pedagogiska byggnader; med andra ord ett levande bildningscenter.

Det var just här i augusti 1994 denna saga blev verklighet, åtminstone för mig och de första 24 eleverna. Men dessförinnan en vacker sommardag i juni samma år, efter att ha läst om Europaskolans tillkommande i media, for jag in till Ångbåtsbron med mitt CV och övriga handlingar i handen. Där möttes jag av den så omtalade Jan Peterson. Med dinglande ben över ”brokanten” intog vi en glass och fann varandra direkt efter mitt svar på hans första fråga ”Hur ser Din idealskola ut?”  Mitt svar var, i stort sett, mina 5 framgångsfaktorer enligt ovan.

Efter ett i mitt tycke angenämt samtal skildes våra vägar åt, med ”ett fait accompli”; det var ju bara en klass som skulle starta med 24 elever och till den var cirka 6 lärare redan tillsatta. Jan själv skulle dessutom som varandes rektor undervisa i skolans profilämne Europakunskap. Vi gjorde dock först en rundvandring i Kapellet (Europaskolans ursprungsbyggnad vid Ångbåtsbron) och jag utbrast spontant, då med 15 års lärarerfarenhet: ”Men det här är ju ingen skola, här finns inga bänkar, ingen whiteboard, inga gardiner, ingen matsal och ingen rektorsexpedition m.m.”! Jan såg bekymrad ut. Men här fick jag in en fot! Nämligen erbjöds jag på plats uppdraget som dekoratör, dock oavlönat. I dagar ”raggade” Jan och jag och ibland även Åke Persson, skolans förste ordförande och ekonomiske expert, möbler, tavlor, datorer, bokhyllor m.m. på olika företag, vårdcentraler och institutioner i kommunen. Det som ej var till skänks handlade vi billigt på Tolv korgar eller lånade hemifrån. Till exempel blev min farfars fars mahognyskrivbord rektors arbetsbord i nära 4 år och mina första vardagsrumsgardiner spreds över skolan och syntes i skolans olika säljbrev och broschyrer.

Mitt under sommaren 1994 ringde min mobil på stranden i Falsterbo och Jan erbjöd mig 4 timmar tyska. Tyskläraren hade hoppat av och jag, iförd endast bikini, tackade JA på studs. Några dagar innan skolstarten erbjöds jag även 4 timmar engelska, vilket i sin tur ledde till klassförståndarskapet i skolans första klass tillsammans med Gun-Britt Hedén. Vilken ära! Den 15 augusti var det invigning och blåvita band klipptes i den sal där allt skulle ske: datasal i ena änden och matsal i den andra. Mittemellan ägde undervisningen rum. I dag består detta utrymme av 2 stora lektionssalar plus ett antal grupprum samt ett lärarrum.

I efterhand har jag många gånger frågat mig hur det kom sig att skolan klarade av alla de strapatser som vi genomlevde och med så små medel till hjälp! Svaret är till största delen eleverna, tillika en av framgångsfaktorerna.

Tjugofyra modiga och mycket studiemotiverade unga 16-åringar, dessutom frimodiga, glada, utåtriktade och positivt krävande. För oss lärare var de optimala elever. Jag glömmer dem aldrig; det var Sara, Ida, Anna, Mikaela, Henrik, Maria, Pia, Anneli, Erik Werner, Mattias m.fl. Elevernas nit och iver smittade av sig på oss lärare och tillsammans kunde vi gå över eld för att denna skola skulle lyckas. Vi lärare var alla eniga om att dessa elever skulle få den bästa undervisningen någonsin kombinerat med bildning. Europaandan, som blev kittet i skolan, skapade vi lärare och elever tillsammans.

Där fanns 8 ordningsregler att beakta varav de två främsta var: 1. Eleverna skall uppträda så att de hedrar sig själva och skolan. 2. Elever skall akta och vårda skolans tillhörigheter. Läroböcker bör förses med skyddspapper!

Ibland knorrade vi lärare över knapphändiga resurser. Svaret från rektor Jan blev då följande: ”Alla lärare här på skolan skall kunna hålla lektion om vad som helst, när som helst utan några hjälpmedel och samtidigt fånga elevernas uppmärksamhet och intresse till 100 %.” Jag har många gånger tänkt på dessa ord och begrundat hur rätt han hade. Vi hade dock några hjälpmedel, en whiteboard, nödvändiga kartor och läroböcker. Det sistnämnda ärvdes i det oändliga.

Eleverna blev också våra första och bästa ambassadörer. De fick ledigt en skoldag, for iväg till presumtiva högstadieskolor i länet och genom lysande föredrag och framträdande värvade de nya Europaelever. På så sätt växte skolan och fylldes på med ytterligare elever och lärare, vilket i sin tur ledde till att nya program kunde utformas. Så pågick sagan i flera år.

Det som hela tiden genom åren ökade skolans attraktivitet var, förutom Europakunskapen, bildningsresorna till Aten, Berlin och Bryssel. Själv deltog jag i många av dem och speciellt till Bryssel, en gedigen bildningsresa alla kategorier, vilken jag också fick den äran att lägga grunden till. Många timmar, dagar och nätter spenderades ideellt på brevskrivning på främst engelska och franska, till olika institutioner, till Europarådet, Kommissionen, Parlamentet samt till museer och skolor. Mycket lärorikt även för mig.

Många oförglömliga minnen från dessa resor är nedtecknade i mina dagböcker. Vi bodde till en början på klosterliknande vandrarhem med i bästa fall en fungerande dusch i korridoren. Flertal var de nätter av oro … ”är alla hemma?” osv.  Till 99 % skötte sig alla exemplariskt. Regeln var enkel: Uppställning kl. 07.00 med ett glatt Bonjour till Madame i receptionen, kammade och alerta samt med förberedda frågor i handen till dagens föreläsningar och evenemang. Om någon händelsevis råkade somna under dagens olika aktiviteter blev följden utegångsförbud under kvällen. Under alla mina 7 resor till Bryssel hände detta bara en gång. Ryktet spred sig snabbt på hela skolan och alla förstod vad som gällde. Eleverna var lyhörda och bemötte lärarna med respekt och vise versa.

Åter till framgångsfaktorerna, lärarna och skolledningens betydelse. Jag slår ihop dem då de är starkt sammansvetsande i den pedagogiska verksamheten och i skolans huvuduppdrag.

Talande är härmed det ark som hette DEN KOMPETENTE EUROPALÄRAREN innehållande 10 punkter, vilka skulle beaktas samt värderas vid utvecklingssamtal, lönesättning och nyanställning.

1. Gedigen ämneskunskap
2. Pedagogisk insikt samt förmåga att förmedla kunskap
3. Bildad och beläst
4. Initiativtagande
5. Handlingskraftig och uthållig i Europaskolans anda
6. Omvärlds- och Europaorienterad
7. Socialt kompetent i och utanför skolan
8. Personlighetsdanande
9. Föredöme i stil
10. Jagstark

VAR FANNS DENNE LÄRARE?

Viktigt är att i detta sammanhang påpeka att skolans viljeinriktning och målsättning skulle studeras i skolans affärsplan och i Vademecum (skolans handbok för elever, lärare, övrig personal samt föräldrar).

Dessa krav ställda av rektor Jan Peterson talar sitt tydliga språk om honom själv som skolledare och lärare. I honom såg vi den starke skolledaren, som pekade med hela handen och visste var skåpet skulle stå! Han var ständigt närvarande i det pedagogiska rummet. Han undervisade i Europakunskap, där konst och kultur låg honom särskilt varmt om hjärtat. I detta ämne vävde han samman bildning, kunskap och kultur på ett föredömligt sätt. Sålunda var han även en förebild som lärare.

De normer och värderingar som författades utav honom, naturligtvis först förankrade i skolans styrelser och bland elever och lärare, var så tydliga och självklara att de var lätta att följa. Med dessa i botten skapades Europaandan som blev och fortfarande är kittet i skolan. Detta tack vare samspelet alla 5 faktorer emellan.

Det var för mig efter ett antal strävsamma år, en stor ära att år 2002 få uppdraget som gymnasiechef och sedermera rektor. Dock svarade jag denna gång inte JA på studs. Viktigt och avgörande var först: Hur ställde sig facket till detta? Ingick undervisning i tjänsten? Fick jag vara skolans pedagogiska ledare och inte till största delen en administratör? När dessa frågor bejakades blev svaret ifrån mig ännu en gång ett JA! Nu gällde det att hålla i den höga kvaliteten och samtidigt utveckla den både gällande undervisning och lärarkompetens samt om möjligt vässa Jans penna än mer. Att dessutom förmedla och stärka vikten av bildning och Europaanda var av väsentlig betydelse för mig för att skapa en framgångsrik skola i tiden och i framtiden med ett starkt stöd och engagemang från skolans styrelse och stiftelsestyrelse. Här måste jag få framföra ett stort TACK till min ledningsgrupp Marcus, Fredrik och Mats men även många, lärare som Kjell, Stefan, Torbjörn, Lopen, Gunilla, ElinSofia, Christina, Johan, Lars-Åke, Gunnar, Linda, Martina och många, många fler som alla bidrog och fortfarande bidrager till att framgångssagan nu är ett faktum och förhoppningsvis består.

Det svåra i dag, enligt min mening, är framgångsfaktor 5. Trots att skolan positivt växer, bör man försöka behålla den lilla skolans charm, trygghet och intimitet. Elevernas betydelse spelar härmed stor roll – att de förmedlar på eget initiativ att ”det är roligt att gå på Europaskolan, att det är lönsamt och meningsfullt att plugga”. Genom elevernas engagemang och intresse i skolan, tillsammans med skolans föreningsliv och fördömliga bildningsresor kommer Europaskolan med all säkerhet fortsätta att vara en framgångssaga.

Något som måste nämnas och som än mer värmer mitt Europahjärta är att 2 av ”mina” och skolans första elever nu är verksamma på gymnasiet som lärare och skolledare. I dem finns den sanna Europaandan, som jag vet att de sprider med råge. Ett särskilt stort TACK till Werner och Olympia!

En framgångsrik skola är helt beroende av ett lustfyllt pedagogiskt rum med vetgiriga och studiemotiverade elever som leds och inspireras av kompetenta och suveräna lärare, vilka i sin tur har förmåga att fånga och utveckla elever individuellt. I förlängningen ger detta goda resultat, som i sin tur öppnar dörrar till framgång i yrkeslivet samt med all säkerhet även bidrar till en positiv samhällsutveckling.

Med detta sagt: ”En ljusnande framtid är er”!

Strängnäs 5 juni 2019

Catharina De Geer
Före detta lärare och rektor vid Europaskolan Strängnäs

Läs mer om Catharina De Geer på vår tidslinje här >
Läs artikeln om Catharina De Geer på Eskilstuna-Kurirens webbplats här >