Intervju med David Ståhlberg,
före detta elev på Europaskolan Strängnäs

Namn: David Ståhlberg.
Program och klass på Europaskolan Strängnäs: Kemigymnasiet.
Avgångsår: 1998.
Jobbar med i dag: Rådgivare och föreläsare inom affärs- och verksamhetsutveckling.
Bor: På Kungsholmen i Stockholm.
På fritiden: Är småbarnspappa.
Bästa film: –
Bästa bok: Världen vi skapar av Tomas Björkman.
Motto: –

---

Hej David!

1. Vilken inriktning gick du och vilka år?
– Kemigymnasiet, 1995–1998.

2. Varför valde du Europaskolan?
– Det var en kompis till mig som drog med mig på en informationsträff på Europaskolan Strängnäs. Jag gick i nian då och hade egentligen ingen aning. Men jag gillade det jag såg. Glada, varma elever och seriösa lärare med glimten i ögat.

3. Vad gjorde du efter gymnasiet?
– Influerad av Europaskolan började jag läsa filosofi i Uppsala. Sen blev det statskunskap, konstvetenskap, ett par utlandsterminer – och Handels.

4. Vad gör du i dag?
– Jag är rådgivare och föreläsare inom affärs- och verksamhetsutveckling.

5. Hur minns du din tid på Europaskolan?
– Det var de åren jag föddes som vuxen individ. Vi hade en nybyggaranda på skolan och alla bidrog på olika sätt. Vi bar skåp, målade väggar och fixade med datorerna. Tillsammans med de vuxna var vi del av skolbygget. Eleverna kom från hela landet och många hade egna lägenheter. Det blev studentliv redan när vi var 16. Från gråbetongen på högstadiet blev gymnasiet en biljett rakt ut i friheten. Vi festade, filosoferade och försökte hitta oss själva. Vi skulle erövra världen. Det var underbart.

6. Något särskilt minne som sticker ut?
– Oj, det finns så mycket. Nostalgin ligger tät över hela gymnasietiden. Men rent skolmässigt så är mycket knutet till dåvarande rektor Jan Peterson. Jag hängde mycket på hans rum och diskuterade filosofi, politik, kultur och samhälle. Inte sällan på lektionstid. 🙂 Jag minns när vi tog hans bil, jag tror jag egentligen hade mattelektion, och vi drog iväg för att kolla på klassisk arkitektur runt om i Strängnäs i stället. Det var rätt udda för en rektor. Men jag minns att jag växte av det. I Jans ögon delade vi ett intresse och det förtroendet blev en sporre för mig. Det finns en del av mig som fortfarande vill växa in i det han såg.

7. Vad har tiden på gymnasiet betytt för din framtid?
– Med Europaskolan fick jag ett intresse för humaniora. Inte minst tack vare bildningsresorna till Athen, Berlin och Bryssel. Vi lever i en tid där ingenjörer och ekonomer tycks allt mer tongivande. Men det finns något djupt mänskligt som riskerar att gå förlorat. Det fick jag upp ögonen för redan då, och det bär jag med mig än.

8. Vad vill jag ge för råd till nya elever på Europaskolan?
– Att ta hand om varandra. Vänskapen du bygger är viktigare än allt annat. Många unga i dag känner ett starkt krav att prestera. Att de inte har tid att misslyckas. Men det mesta i livet löser sig, inklusive plugg och jobb – bara man har riktiga vänner vid sin sida.