Intervju med Clara Orstadius, före detta elev på Europaskolan Strängnäs

Namn: Clara Orstadius.
Program och klass på Europaskolan Strängnäs: Arbetsprogrammet, Artes10 SA.
Avgångsår: 2013.
Jobbar med i dag: Program Officer på Religious Track of the Cyprus Peace Process under the auspices of the Embassy of Sweden.
Bor: I Nicosia, Cypern.
På fritiden: Yoga, crossfit.
Bästa film: Leon the Professional/En oväntad vänskap.
Bästa bok: Igelkottens elegans av Muriel Barbery.
Motto: Om det inte är kul, gör det inte.

---

Hej Clara!

1. När gick du på Europaskolan Strängnäs och vad läste du för program?
– Jag gick där 2010–2013 och läste Artesprogrammet med samhällsinriktning, och bild och form som estetiskt fokusområde.

2. Varför valde du just Europaskolan Strängnäs?
– Mitt första val var faktiskt ett dansgymnasium inriktat på streetdance, men det lade ned innan jag hann börja. Någonstans visste jag nog att det var lika bra, och jag har inte ångrat en sekund att det blev Europaskolan i stället.

3. Vad gjorde du efter gymnasiet?
– Jag flyttade till Paris ett år mest för att komma bort, där studerade jag franska ett tag och jobbade i världens bästa bar. Ska man lära sig ett språk ska man göra det i en bar. Sedan blev jag rastlös igen och flyttade ned till södra Frankrike ett halvår innan jag började ett kandidatprogram i freds- och konfliktstudier vid Uppsala universitet. Läste även anatomi en termin och jobbade som personlig tränare. En sommar bodde jag i en skruttig bil i Bretagne och surfade och ett par andra hade jag långsamma receptionistjobb i kommunen.

4. Vad gör du i dag?
– Jag jobbar med peacebuilding, eller fredsbyggande arbete, i form av diplomati mellan olika religiösa grupper. Cypern är en väldigt speciell kontext att befinna sig i, i och med konflikten som stått still i snart 45 år och huvudstaden som är delad på mitten. Jag kom hit via en praktikplats på Sveriges ambassad och jobbar nu i en FN-kontrollerad buffertzon mitt emellan konfliktparternas respektive territorier. Vi jobbar med allt ifrån möten mellan olika religioners högsta höns och diplomater till aktivism för att introducera en feministisk diskurs i fredsprocessen, eller hjälper FN anordna pilgrimsfärder. Kort sagt jobbar jag med mänskliga rättigheter.

5. Hur minns du din tid på Europaskolan Strängnäs?
– Det är idel glada minnen. Vi hade en fantastisk klass och en engagerad mentor, och man kommer långt redan på det. Skolarbete är tradigt ibland oavsett ämnen, men överlag kändes det som att vi fick en enorm frihet att individualisera programmet och sätta egna mål och begränsningar. Det är tufft ibland i stunden, men uppskattas mycket i efterhand.

6. Något särskilt minne som sticker ut? 
– En klasskompis och jag gavs fria händer att utforma ena väggen i källaren i Artesbyggnaden. Det var inte en formell kurs, utan helt enkelt engagemang och tilltro till oss från bildlärare George. Vi gjorde aldrig klart väggen, men förtroendet vägde tungt och betydde mycket. Det och när vi gömde oss bakom ekarna utanför Djäknehallen för att läraren inte skulle se oss när vi för femtioelfte gången inte dykt upp på lektionen (förlåt Gunnar, vet att du såg). Det var innan jag insåg att det hade varit ganska trevligt att kunna prata spanska nu så här i efterhand.

7. Vad har tiden på gymnasiet betytt för din framtid?
– Just Artesprogrammets fokus på att använda båda hjärnhalvorna i all problemlösning har följt med mig, både i mitt eget tankesätt men också upplyft av flera arbetsgivare och intervjuare som ett positivt inslag på cv:t.

8. Vad skulle du vilja ge för råd till nya elever som ska börja på Europaskolan?
– Se till att välja ämnen som intresserar dig, och tillåt dig själv att tycka att det är fascinerande ibland även om det är skolarbete. Och kanske viktigast av allt: plugga inte för mycket. Ge inte upp hobby, vänner eller sport. I slutändan är det hela ens personliga utveckling som är viktig under gymnasietiden och den har fler komponenter än endast betyg.